Skola

1842 skrevs en lag i Sverige som sa att alla skulle ha rätt att gå i skolan. Varje stad och varje socken var skyldiga att se till att det fanns en skola. Inom fem år skulle folkskolan vara utbyggd över hela landet. Men det var en svår och tung uppgift för byarna och starten blev trög. Det var svårt att hitta lärare och lokaler. Inte förrän under 1880-talet blev förhållandena någorlunda stabila.

1882 lagstadgades allmän skolplikt. Barnen skulle gå i skolan i fyra år och eftersom det fanns fler barn än platser i skolan och lärare så var undervisningen för en del utspridd över året. Det kunde vara ett par dagar i veckan, varannan vecka eller varannan termin. Eftersom de utbildade lärarna inte räckte till var det många diakonissor som började jobba i skolan. De var ofta väldigt populära bland barnen för att de höll bra lektioner.

Barnen skulle börja skolan runt 9 års ålder. Då skulle de helst redan kunna läsa och skriva lite grann och kunna grunderna i kristendomskunskap.

Det var mycket man behövde kunna som man inte lärde sig i skolan. Det mesta fick man lära sig av vuxna och äldre syskon i familjen. Då man lärt sig grunderna i ett hantverk kunde man få gå lärling hos någon utanför familjen.

Böcker

Böcker var dyrbara och ovanliga. Det som fanns i de flesta hem var religiösa böcker: bibeln, katekesen och psalmboken.

Husförhör

Innan folkskolans tid var det också viktigt att folk hade grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och framför allt kristendomskunskap. Någon från kyrkan, ofta prästen, åkte därför runt i byarna med jämna mellanrum och höll husförhör, för att se att de kunde sin läxa.

Skolämnen

De ämnen som man skulle lära sig i folkskolan var: läsa, skriva, räkna, kristendomskunskap och biblisk historia, naturkunskap och sång.

Skolmat

Det serverades ingen mat i skolan utan man fick ha med sig egen matsäck. Vanlig mat att ha med sig var tunnbrödsmörgås och mjölk.

Skolan i Örnsköldsvik

Köpingen Örnsköldsvik tillhörde Själevads folkskoledistrikt. Skolan låg vid Själevads kyrka, ungefär 5 km från köpingen. Det ansågs vara för långt och köpingsborna försökte ordna undervisning för barnen på plats i stället. Redan 1867 dök frågan om att skilja Örnsköldsvik från Själevads folkskoleväsende upp.

Det första hus som kommunen köpte var handlare Fahlgrens gård på Skolgatan 7, året var 1873. Här gjorde man i ordning skollokaler, rektorsbostad, telegraf och sammanträdesrum. Idag ligger ingen skola på Skolgatan, utan namnet är kvar från 1870-talet.

1898 stod folkskolebyggnaden på övre stan färdig med plats för 300 elever. Här uppe fanns gott om utrymme för undervisning, spel och lek.

Huset som museet idag ligger i byggdes som samskola. Höstterminen 1905 strömmade eleverna in genom dörrarna för första gången.

Barnen i utställningen

Mark

Mark har nära till skolan. Han behöver bara vandra en kort bit längs Storgatan från handelsboden så är han på tvärgatan som heter Skolgatan. Han har diakonissan Anna ”momma” Persson som lärare.

Elin

Elin går inte i skolan. Det gjorde sällan barn från landsbygden på 1820-talet. Det man behövde kunna lärde man sig av de vuxna som fanns i ens närhet. Vissa lärde sig läsa och skriva, andra inte. Det var viktigt att man kunde en del religiösa saker utantill, annars var det mest praktisk kunskap som behövdes. Att driva en bondgård kräver att man kan många olika saker.

Nils

Nils har gått några år på Domsjöverksskola. Här får bara barn till de som jobbar på sågen eller i någon annan av brukets verksamhet gå. Skolgången var anpassad så att den passade mot sågens behov av arbetskraft. Domsjöverksskola hade ett bibliotek.

Maria

Maria går i skolan. Eftersom hon lever på 1920-talet ska hon gå 6 år i folkskolan och kommer förmodligen att fortsätta att utbilda sig. Det tycker hennes storasyster att hon ska göra. Det är nya tider och det finns många fler möjligheter att göra något annat än det föräldrarna jobbar med.

Theresia

För Theresia är det svårt att få någon vettig skolgång eftersom hennes familj hela tiden flyttar vidare. En del barn i Theresias släkt får stanna hos någon bekant ett tag för att kunna gå i skolan. Men det är inte lätt eftersom resandebarnen ofta blir ganska dåligt behandlade av de andra eleverna och ibland också av lärarna. Theresia får därför sin undervisning av sin familj. Hon har tur, hennes farmor har bestämt sig för att Theresia ska lära sig det mesta som andra barn lär sig i skolan, och lite till.

Lars-Anders

Det är egentligen obligatorisk folkskola i Sverige, men för Lars-Anders som är same kommer det inte att bli någon skolgång. Folkskolan är inte riktigt utbyggd än.