Fiske

Att ta sig ut i skärgården för att fiska har folk gjort i alla tider. Fisket har antingen varit en del av hushållningen, tillsammans med så mycket annat för att få det att gå runt, eller en huvudinkomst.

I skärgården fiskade många, bland andra bönder från trakten, handelsmän från till exempel Gävle och samer.

I utställningen finns en skärgårdsmiljö. Det är 1850-tal och här finns Lars-Anders, som tillhör en samisk familj som under sommarhalvåret fiskar.

Fjärrfiske

Under flera århundraden kom också utsocknes fiskare till den Ångermanländska skärgården. De var fjärrfiskare som fiskade strömming och sålde den vidare. Det var bara städernas borgare som hade rätt att bedriva handel och fjärrfiskarna var ofta borgare från mellansvenska städer.

Flest fjärrfiskare kom från Gävle, det är därför vi idag ofta kallar dem Gävlefiskare. Fjärrfiskets storhetstid var under 1600- och 1700-talet. Under våren packade fiskarna sina båtar och seglade upp till fiskeläget för att stanna där tills höstmörkret började falla. Då återvände de till sina hemstäder med lasten fylld av fisk. För att fisken skulle hålla under sommaren saltades eller syrades den. Om man syrar fisken blir det surströmming.

Hela familjen följde med på färden norrut. Man packade med sig allt möjligt man kunde tänkas behöva för att klara sommaren, inklusive getter! Getter är tåliga djur som klarar det magra betet på öarna och de gav mjölk och ost till sina ägare. Den större båten för färden till fiskeläget ägdes oftast gemensamt av ett par fiskare. En del lät båten stå över sommaren medan andra ägnade sig åt frakt- och handelsresor och hade kunder runt hela Bottenhavet och Östersjön.

Under 1800-talet skedde en förändring på öarna. Antalet fjärrfiskare minskade och det blev fler sommarfiskande bönder från närområdet som befolkade fiskelägena. Efterhand blev fler och fler bofasta på öarna. De som bosatte sig på öarna kom framför allt från fastlandets kustsocknar och hade det ganska dåligt ställt. De flyttade till öarna i hopp om att kunna få det lite bättre.

Fiskelägen

Runt om i skärgården fanns flera fiskelägen: platser som framför allt under sommarhalvåret har varit boplatser för fiskarfamiljer. Platser med skyddat läge och bra naturlig hamn där det har gått bra att ankra båtar samtidigt som det finns utrymme för bebyggelse, fisk- och näthantering och gärna möjlighet att ha en liten odlingsyta. Typiskt för fiskelägena är en ganska sammanpressad bebyggelse. Längs hamnen låg sjöbodarna vägg i vägg och ovanför de små husen sträckte gistvallarna ut sig. En gistvall är en ställning som man hänger upp näten på för att rengöra och torka dem. Hela bebyggelsen präglas av fiskets praktiska behov.