I självhushållets dagar producerade man nästan allt man behövde själv, t.ex. mat, verktyg, kläder, husgeråd. Målet var att få ett visst överflöd som man kunde sälja och på så sätt skaffa det som man inte kunde göra själv.

De varor som man kunde få ett överskott av var till exempel smör, ost, skinn, kött, fisk och linnelärft. Var du extra duktig på ett särskilt hantverk kunde det också vara ett sätt att tjäna lite extra. Det bönderna inte kunde producera själva var till exempel det livsviktiga saltet, för insaltning av kött och fisk så att det håller längre, och bly för att gjuta kulor att använda till jakten. Man kunde också köpa hem sådant som man egentligen inte behöver som porslin, silverskedar, sidentyger och tobak.

För att tjäna så mycket som möjligt på det man sålde ville man helst sköta försäljningen själv. Handel på landsbygden får sedan 1400-talet bara ske på särskilda marknadsplatser eller i städerna. På alla varor som såldes togs en viss avgift, som dagens moms, som gick till stadskassan. Före 1842 fanns ingen stad eller ens köping i norra Ångermanland så närmsta stad var Härnösand. Staten försökte på olika sätt begränsa böndernas handel och bönderna försökte på olika sätt gå runt det hela för att tjäna så mycket som möjligt. Idag får vi mycket för den skatt vi betalar: sjukhus, skolor, vägar osv, men förr var det lite sämre med det, periodvis har det mesta gått till krig.