Kraften i vattnet och guldet i skogen

Älvar och åar har alltid varit viktiga. De har använts som vägar för båtar och slädar. Det finns mycket energi i forsande vatten. Den energin har drivit kvarnar där sädeskornen malts till mjöl. Vattenkraften har drivit maskiner som behandlat lin så att den kunde spinnas till tråd. Lintråden vävdes det tyg och vackra dukar av. Linnet såldes av bönderna till Stockholm och Uppsala. För pengarna kunde bönderna köpa lyx som tobak, kaffe, siden och silverbestick.

 

När det skulle tillverkas virke så höggs träden ner på vintern och sågades i vattendrivna sågverk. Sen tippades virket ner i älvar och åar för att sedan samlas ihop nere vid kusten. När ångmaskinerna uppfanns så behövde inte sågarna ligga vid åar och älvar. Det var bättre att skicka timret på vattnet ner till kusten.

I mitten av 1800-talet behövdes det mycket virke i hela Europa. Det byggdes massor av sågverk längs Norrlandskusten. I det som idag är Örnsköldsviks kommun låg det ungefär 16 ångdrivna sågverk 1900! Folk kom från Värmland och Dalarna för att få jobba på sågverken. Många ungdomar som inte fick arbete på bondgårdarna sökte arbete på sågverken. En del av sågverksarbetarna var fast anställda och fick bo i arbetarbostäderna medan andra arbetade extra och fick hyra in sig i rum som det redan bodde många i. Det var många barn som arbetade på sågverken. De behövdes på sågen och deras lön var viktig för familjens ekonomi.