Fiske

Att ta sig ut i skärgården för att fiska har folk gjort i alla tider. Fisket har antingen varit en del av hushållningen, blandat med så mycket annat för att få det att gå runt, eller en huvudinkomst.

 

 

Fjärrfiske

Till den Ångermanländska skärgården kom under flera århundraden också utsocknes fiskare. Fjärrfiskare som handlade med fisk. De fiskade strömming och sålde den vidare. Det var bara städernas borgare som hade rätt att bedriva handel. Fjärrfiskarna var ofta borgare från mellansvenska städer. Flest kom från Gävle, det är därför vi idag ofta kallar dem Gävlefiskare. Fjärrfiskets storhetstid var under 1600- och 1700-talet. Under våren packade de sina båtar och seglade upp till fiskeläget för att stanna där tills höstmörkret började falla. Då återvände de till sina hemstäder med lasten fylld av fisk. För att fisken skulle hålla under sommaren saltades eller syrades den. Om man syrar fisken blir det surströmming.

 

Med på färden norrut följde hela familjen. Man packade med sig allt möjligt man kunde tänkas behöva för att klara sommaren, inklusive getter. Getter är tåliga djur som klarade det magra betet på öarna och gav mjölk och ost till sina ägare. Den större båten för färden till fiskeläget ägdes oftast gemensamt av ett par fiskare. En del lät båten stå över sommaren medan andra ägnade sig åt frakt- och handelsresor och hade kunder runt hela Bottenhavet och Östersjön.

 

Under 1800-talet blev det en förändring på öarna. Antalet fjärrfiskare minskade och det blev fler sommarfiskande bönder från närområdet som befolkade fiskelägena. Efterhand blev fler och fler bofasta på öarna. De som bosatte sig på öarna kom framför allt från fastlandets kustsocknar och hade det ganska dåligt ställt. De flyttade till öarna i hopp om att kunna få det lite bättre.

Fiskelägen

Runt om i skärgården fainns flera fiskelägen: platser som framför allt under sommarhalvåret har varit boplatser för fiskarfamiljer. Platser med skyddat läge och bra naturlig hamn där det har gått bra att ankra båtar samtidigt som det finns utrymme för bebyggelse, fisk- och näthantering och gärna möjlighet att ha en liten odlingsyta. Typiskt för fiskelägena är en ganska sammanpressad bebyggelse. Längs hamnen låg sjöbodarna vägg i vägg och ovanför de små husen sträckte gistvallarna ut sig. En gistvall är en ställning som man hänger upp näten på för att rengöra och torka dem. Bebyggelsen präglas av fiskets praktiska behov.